Lagom vassa tänder (for now)
Vildungen har somnat just nu. Ligger ihopkravlad i en hög av täcken och kuddar på den smala golvremsan mellan fönster och säng. Nu när hon sover passar jag på att linda in min värkade vrist i en rulle bandage och sårtejp. Viktigt att se över såren som skapas när hon härjar fritt.
(Med henne i mitt blod kommer hungern oftare. Det är inte ens ett fysiskt behov av mat: bara en HUNGER som gnager, en HUNGER som vill svälja allt. (Om vildungen inte kan äta det existerar det inte. Man kan tugga på allt.) Jag lagar makaroner mitt i natten, blandar allt jag kan hitta till en sås att servera med – allt uppslukat på sekunder, utan vidare eftertanke. Dricker glas efter glas av vatten, sneglar oblygt på spritflaskorna.
Jag kan inte annat än älska henne. Skamlöst förälskad.)
Sömnen för mig kommer i pillerform, det finns för mycket energi som växer och krymper i mitt hjärta allteftersom att jag andas. Klockan är nästan tre, och jag öppnar min mun, gäspar högt, drar tungan över tändernas vassa kant.
Vildungen ler i sömnen. Slickar sig om munnen.
(Med henne i mitt blod kommer hungern oftare. Det är inte ens ett fysiskt behov av mat: bara en HUNGER som gnager, en HUNGER som vill svälja allt. (Om vildungen inte kan äta det existerar det inte. Man kan tugga på allt.) Jag lagar makaroner mitt i natten, blandar allt jag kan hitta till en sås att servera med – allt uppslukat på sekunder, utan vidare eftertanke. Dricker glas efter glas av vatten, sneglar oblygt på spritflaskorna.
Jag kan inte annat än älska henne. Skamlöst förälskad.)
Sömnen för mig kommer i pillerform, det finns för mycket energi som växer och krymper i mitt hjärta allteftersom att jag andas. Klockan är nästan tre, och jag öppnar min mun, gäspar högt, drar tungan över tändernas vassa kant.
Vildungen ler i sömnen. Slickar sig om munnen.
I'm a lyrical soul & I love you
En sak du skulle ge allt för att få.
1. Mitt hjärta för en annans hjärta. Om och om igen. Om och om igen.
Jag var så kär då, och jag kunde inte få honom. Det kändes helt absurt just då, varför ska ett hjärta vara olyckligt bara för att mannen inte vågar säga ja? Varför gick jag runt i månader efteråt och tänkte, ja visst, det passerar nog, men just nu är det svårt att släppa.
En hemlighet: jag har en flickvän nu. Jag älskar henne djupt. Men jag tänker fortfarande på honom, emellanåt. Mest på grund av att vi var och drack morgonkaffe en söndagsmorgon i vintras tillsammans, och då såg jag en man som var hans exakta kopia. Jag kände hur mitt hjärta rusade iväg, hur tankarna skenade, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Om det var han, om han vände sig om och faktiskt såg mig närapå... Skulle han känna igen mig? Skulle han prata med mig?
Och vad skulle vi prata om då?
Jag fantiserade ihop ett samtal, senare under dagen, med lagom mycket distans. Min flickvän låg och sov brevid mig, jag låg och tänkte över mötet som inte skedde.
– Jag har en flickvän nu.
– Bra för dig. Jag hoppas ni är lyckliga tillsammans.
– Ja... Men... Vet du hur länge jag gick runt och led för att du inte var där? För att jag inte kunde vara med dig?
– Alltså...
– Jag kunde inte sluta tänka på dig hela sommaren. Jag var helt söndersliten av längtan till dig och din stad, och här hemma var allting varmt och kvavt, jag svettades och mådde illa och kved i menssmärtor. Jag var nykter och det gjorde allting så mycket värre. Du var som ett spöke i min själ, i mina tankar, överallt jag vände mig så undrade jag vad du skulle tycka om den boken. Det enda jag kunde läsa var dikter. Knappt ens det.
– ...
– Det är så mycket jag velat säga till dig sen vi senast sågs, sen vi först sågs. Jag var ung och förvirrad, rädd och liten, men jag älskade dig, så mycket att det värkte. Ibland... Ibland undrar jag om jag inte kommer älska dig för alltid. Du lämnade ett sådant djupt intryck i mig.
– Och... Och älskar du mig då? Just nu?
– Fråga inte. Svaret är alltid ja. Tusen gånger ja. Jag har en flickvän, jag ser en framtid med henne, men ändå vet jag att om du skulle säga det, säga att du älskar mig, så skulle jag... Jag vet inte. Men jag skulle inte våga släppa dig igen. Jag hatar dig för det, att du alltid kommer ha den kraften över mig. Hur kan en människa ha en sådan kraft över en annan?
Hjärtan: hemskt orättvisa tingestar.
1. Mitt hjärta för en annans hjärta. Om och om igen. Om och om igen.
Jag var så kär då, och jag kunde inte få honom. Det kändes helt absurt just då, varför ska ett hjärta vara olyckligt bara för att mannen inte vågar säga ja? Varför gick jag runt i månader efteråt och tänkte, ja visst, det passerar nog, men just nu är det svårt att släppa.
En hemlighet: jag har en flickvän nu. Jag älskar henne djupt. Men jag tänker fortfarande på honom, emellanåt. Mest på grund av att vi var och drack morgonkaffe en söndagsmorgon i vintras tillsammans, och då såg jag en man som var hans exakta kopia. Jag kände hur mitt hjärta rusade iväg, hur tankarna skenade, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Om det var han, om han vände sig om och faktiskt såg mig närapå... Skulle han känna igen mig? Skulle han prata med mig?
Och vad skulle vi prata om då?
Jag fantiserade ihop ett samtal, senare under dagen, med lagom mycket distans. Min flickvän låg och sov brevid mig, jag låg och tänkte över mötet som inte skedde.
– Jag har en flickvän nu.
– Bra för dig. Jag hoppas ni är lyckliga tillsammans.
– Ja... Men... Vet du hur länge jag gick runt och led för att du inte var där? För att jag inte kunde vara med dig?
– Alltså...
– Jag kunde inte sluta tänka på dig hela sommaren. Jag var helt söndersliten av längtan till dig och din stad, och här hemma var allting varmt och kvavt, jag svettades och mådde illa och kved i menssmärtor. Jag var nykter och det gjorde allting så mycket värre. Du var som ett spöke i min själ, i mina tankar, överallt jag vände mig så undrade jag vad du skulle tycka om den boken. Det enda jag kunde läsa var dikter. Knappt ens det.
– ...
– Det är så mycket jag velat säga till dig sen vi senast sågs, sen vi först sågs. Jag var ung och förvirrad, rädd och liten, men jag älskade dig, så mycket att det värkte. Ibland... Ibland undrar jag om jag inte kommer älska dig för alltid. Du lämnade ett sådant djupt intryck i mig.
– Och... Och älskar du mig då? Just nu?
– Fråga inte. Svaret är alltid ja. Tusen gånger ja. Jag har en flickvän, jag ser en framtid med henne, men ändå vet jag att om du skulle säga det, säga att du älskar mig, så skulle jag... Jag vet inte. Men jag skulle inte våga släppa dig igen. Jag hatar dig för det, att du alltid kommer ha den kraften över mig. Hur kan en människa ha en sådan kraft över en annan?
Hjärtan: hemskt orättvisa tingestar.
