Provocera mera
En gång ville jag bli författare. Jag hade väldigt många tankar om skrivande, för det pulserade inuti mig, vibrerade, var som en slags extas i vilken jag fann mig själv. Sen började orden bli torra, och jag blev irriterad när sidorna förblev tomma. Sen drack jag bort all den där sorgen jag påstod att jag hade då jag inte kunde skriva, och det blev bättre.
Nu när jag har slutat dricka så sitter jag och bläddrar igenom år av svarta Moleskineböcker. Vissa rader attackerar mig, lyfter upp minnen.
Problemet med dagens läsare är att de bara tycker om vad de kan relatera till, känna igen sig i. Det stör mig. Jag vill få dem att läsa om en människa som de inte kan känna igen sig i. Injaga skräck i dem med det enklaste: okändheten.
Nej mamma, när jag var liten ville jag inte bli författare, jag ville bli provokatör.
Nu när jag har slutat dricka så sitter jag och bläddrar igenom år av svarta Moleskineböcker. Vissa rader attackerar mig, lyfter upp minnen.
Problemet med dagens läsare är att de bara tycker om vad de kan relatera till, känna igen sig i. Det stör mig. Jag vill få dem att läsa om en människa som de inte kan känna igen sig i. Injaga skräck i dem med det enklaste: okändheten.
Nej mamma, när jag var liten ville jag inte bli författare, jag ville bli provokatör.
Kommentarer
Trackback
