Feral Beast

Jag blir förvirrad av människor. För det mesta tror jag att alla jag omger mig med är emot mig, hatar mig, motarbetar mig; jag blir osäker på hur mycket kärlek oss emellan det fanns när det väl är över — jag ser tillbaka och allt är färgat av uppbrottet, avskedet. Jag ser tillbaka på H och allt jag ser är en kvinna för rädd eller apatisk för att säga nej till mig, och Y ser jag, jag ser mig själv som kvävande hos henne och hon var den oskuldsfulla. Men vi utnyttjade varandra.

Jag kan inte riktigt alltid förstå att det fanns kärlek i vänskapen. Dessa genomgående problem i mina relationer. Jag vill ju inte ha det såhär. Jag vill kunna ha lösheten igen, inte lägga för mycket betydelse i allting, förstå att andra kan ha sina asociala stunder precis som jag, att saker tar tid, etc. Det är ju så. Med mig. Om någon visar intresse i mig blir jag helt till mig, men så fort det börjar lida några månader in blir jag rädd och tveksam, ifrågasättande av allt. I mitt tankesätt analyserar jag sönder oss, och i början var jag ju så kärleksfull och till mig.

Mitt ex kvävde mycket av vad som var jag. I eftersviterna av henne blev jag sliten mellan att vara social och att dra mig undan. En viss del av mig formas av vad andra tycker om mig, men mindre allteftersom tiden går – min nuvarande är inte hemsk, hon är underbar – men hon... Så hon sög livet ur mig. EX var hemsk, emellanåt. Hon dömde mig, fick mig att skära bort stora delar av det som var mig själv, gjorde mig till en självförnekare; jag knöt ihop mina händer, tryckte ihop mina knän, var täckt och hel och ren för henne. Och så stympad.

Det var svårt, efter henne. Många sociala interaktioner var jag helt inkapabel till, och är det fortfarande. (Men det blir långsamt bättre.) Hon kallade mig en gång, mot slutet, för gift: och om jag var det för henne, var hon det lika mycket för mig.

Länge tänkte jag på människor runt omkring mig som att de droppade gift i mig; men även att jag, med mina suicida instinkter och självförstörelsetendenser, dröp gift in i dem – hela det sociala spelet var en lång rad av förgiftning, passerandes från en person till en annan. Dropp dropp dropp.