Feral Beast

Huvudet värker. Utanför fönstret är det fredag och tonårspojkar visslar högt när de går med klirrande påsar och utklämda finnar, fjunig hårväxt. Jag har bara varit intresserad av en enda tonårspojke; när jag försökte säga hej då till honom så reagerade han inte.

Men det tänker jag inte på när jag blandar wasabismeten med sojasåsen och drar av fiskfilén innan jag lägger den på riskudden igen. Tittar på klockan, väntar en minut. Sedan äter jag sushibiten med fingrarna. (Börjar om processen, med alla fjorton bitar.)

Under huden darrar blodet.

Jag är en tvådelad person – en del av mig sjunker under havet emellanåt, en annan flyger över molnen. Jag åt nog upp min tvilling när jag låg i min moders mage; jag känner att jag är två olika personer emellanåt. Om inte fler. Det är fler. Min älsklingshobby är att låtsas att jag är någon annan – när jag var ung och hade högklackar så köpte män drinkar åt mig och jag gav dem en identitet som inte var min. Jag är född i Sydafrika, men har bara vaga minnen därifrån. Min pappa tog mig från min mamma och flyttade runt i en massa länder – jag växte upp på hotell medan han gick på konferenser. Jag vet vartenda skrymsels placering på hotellen i Singapore, min favoritmat är dumplings från ett gatustånd i Hong Kong. Jag höll på att utbilda mig inom management, men fick astma av de kapitalistiska tankegångarna. Nu spelar jag basfiol för småmynt.

Om du känner igen historian, käre man som surfar in här, så ber jag om ursäkt. Du var jättetrevlig, men jag var ingen för dig. Även om du sa att du inte var normal så ljuger inte dina byxor. Men du, det finns andra. Fast de kanske inte gillar sushi lika mycket som jag gör...