Feral Beast

Jag: Nu går jag igenom min egna historia. Den känns så full med händelser, med känslor som ännu kan röras upp, med saker som verkar vara avslutade men inte alltid är det.

Vildungen: Inte allting kan få ett slut. Det är poängen. The end is the beginning is the end. Beginning is the end is the beginning. Där du börjar, där börjar också jag; du slutar inte, där tar jag vid ännu mer.  För övrigt... Historia är ett trist ämne. Det är saniterat och rensat, vinklat från vinnarnas och överlevarnas synpunkt. De har plockat bort allt de inte förstod.

Jag: De?

Vildungen: De som skrev historian. De vita männen med makt. Europa har den tråkigaste historian, för den är så torr. Läs om mayakulturen istället, Egyptien... De första kornen av civilisation. Babylon. Aborginer och maori, Påskön.

Jag: Men kan historian vändas från trist till intressant om man gör den personlig?

Vildungen: Oavsett kommer dagens historia vara helt irrelevant om ett par hundra år. Ingen bryr sig om att du dammsög idag, eller att du luktar rengöringsmedel och dina fötter värker. Det kommer inte betyda något ens om tio år. Vardagen slutar betyda något så fort den är över.

Jag: Jag försöker få ett liv igen.

Vildungen: Vad? Tyckte du inte att det livet du levde var nog?

Jag: Att ligga ensam i en säng och lukta på min egen svett? Att känna ensamheten tryckas mot mitt nyckelben, att höra hjärtat slå dovt i mitt bröst. Jag var bara ensam, och trött, med hud som föll av. Det var ett ointressant liv. Nu är mitt hår konstant blött, mina muskler värker dovt, och jag dricker te då jag sitter och vilar mellan varven.

Vildungen: Jag kan inte hjälpa att hata dig, litegrann. Mellan varven.

Jag: Då vinner jag den här omgången.