En cirkel.
Jag leker Riktig Människa. Går upp tidigt på morgonen och motionerar med andra yrvakna människor, juicen från en färskpressad apelsin skvalpar i min mage, hummar OM OM OM OM för mig själv. Mitt hår är smålockigt från regnet som öst ner på mig när jag gått längsmed Hornsgatan, och när den där känslan, stressen, dykt upp, har jag viskat till mig själv: zen.
En annan sak jag kom att tänka på när jag gick längsmed Hornsgatan: zen låter, när man hummar det till sig själv för att lugna ner sig efter att händerna börjat darra och paniken börjat stiga – då väljer man det Rätta Ordet, och då lugnar sig känslorna – men det låter som om jag säger sen. Jag undrar: skjuter dessa känslor på sig själva, kommer de att utveckla sig till fullo i framtiden? Eller förändras dem? Energi dör ju aldrig, den bara... Förvandlas.
En annan sak jag kom att tänka på när jag gick längsmed Hornsgatan: zen låter, när man hummar det till sig själv för att lugna ner sig efter att händerna börjat darra och paniken börjat stiga – då väljer man det Rätta Ordet, och då lugnar sig känslorna – men det låter som om jag säger sen. Jag undrar: skjuter dessa känslor på sig själva, kommer de att utveckla sig till fullo i framtiden? Eller förändras dem? Energi dör ju aldrig, den bara... Förvandlas.
(PS: Mina muskler har sträckts de senaste dagarna. Luften sjuder med tankar. Och blogg.se har inte låtit mig logga in förrän nu.)
Kommentarer
Trackback
