Försommarkyssar
Värmen sänker sig bestämt över allt i lägenheten. Kyss min nacke, säger jag bestämt ut i luften, om och om igen. I ett annat land dör en kropp långsamt, och när jag vaknar av solljuset genom persiennerna på morgonen så rullar jag runt och slickar min mun. Kyss min nacke. I sängen bygger jag ett kuddtorn som skydd mot solljuset, och mina händer darrar lätt i den varma morgonluften. Min säng skriker av en ensamhet som kommer till liv någonstans i äggledarna. De värker. Kommer du snart? Dina läppar mot mig. Kom ihåg mina läppar emot dig. I solljuset försvinner minnena. Jag stirrar upp i himmelen, bländas. Allt jag ser går i blåa toner. Kyss bort mig.
Kommentarer
Trackback
